Alldeles nyss var jag och pappa på en liten motionsrunda som bstod av att vi springer 2,5 km på så kort tid som möjligt. Förra gången sprang jag den på 18 min (ajajaj), men den här gången hade jag förbättrat mig och sprang den på 16 min! Jag blev typ lite stolt över mig själv. Men det var inte min kondition som hade med den förbättrade tiden att göra med utan min paranoia. Jag börjar tro att nån springer efter mig, asså efter efter mig, och kan inte släppa tanken till slut springer jag så fort mina ben orkar och sen är jag säker på en äng. Hehe...

Byebye